Dags för släktträff

Det började redan på fredagen då vi skulle ha ett traditionellt midsommarfirande för de amerikanska gästerna. Vi passade också på att visa det gamla föräldrahemmet som står förfallet en bit bortanför Mårstensgård som vi skulle vara på.

Vädret är ju som alltid det största bekymret men det var verkligen med oss. Varken för varmt eller för kallt. De i släkten som äger Mårtensgård hade dukat inne i ladan så fint med svag folkmusik i bakgrunden. Midsommarstången var klädd och ringarna sattes på plats och sen tågade vi in i trädgården till dragspelsmusik.

Sen blev det så klart dans kring stången med bl.a. Små grodorna. Den är ett måste för alla från USA.

Vissa passa bättre i midsommarkransar än andra. Det är sen skönt att vila när man är gammal efter att ha deltagit i dansen. Tom hängde med länge i dansen. Helt otroligt.

När det gäller firandet så blev det lite introduktion varför vi firar midsommar och sen hur man läger upp en typisk midsommar tallrik med alla godbitar. Eftersom vi kommer från olika delar av Sverige upptäckte vi hur olika vi ser på detta med sill och potatis. För oss här nere på västkusten så pratar vi matjessill, men kommer man från Mellansverige så pratar man inlagd sill i olika såser. Det visste inte jag.



En annan viktig sak är ju snaps och snapsvisor. Den rollen hade jag tagit på mig. Det var längesen jag dracks snaps men Hallandsläder går alltid ner. Den var riktigt god. Amerikanarna försökte hänga med så gott det gick. Alla bjöd på sig själva till 100%.

Kvällen avslutades med kaffe och jordgubbstårta. Vilken dag det blev! Var de inte nöjda med detta så vet inte jag vad man kan erbjuda mer.

Lördagen var ändå den stora dagen då alla skulle samlas till släktträff i Vinbergs bygdegård. Vi blev till slut 96 personer. Det blev välkomstdrink och när kaffet och tårtan serverats och alla satt sig så började "föreläsningen" om vår släkthistoria. Kan bli lite väl tjatig när man hört den några gånger från en inte alltför rolig föredragshållare. Men det är ju därför vi samlas. Det fanns också utställning där många bidragit med foton och diverse föremål som finns i släkten sen gammalt.

När detta var slut började det svåra. Att få ut alla på gården för släktfotografering. Tala om tur med vädret, för just som vi skulle gå ut sken solen. Förut hade det regnat i stort sett hela dagen.

Hela tjocka släkten som var med. Ättlingar från Gustaf Svensson och Johanna Sophia Gustafsdotter vilka då är min gamla, gamlamormor och morfar.

 En av deras barn, den yngsta var då Amanda, min gamlamormor. Här är vi samlade från hennes ättlingar. Vi är betydligt fler men det var vi som kunde och ville komma.

Fotograferingen flöt på som bara den. Två personer hade fått i uppdrag att se till att det fungerade och det gjorde den verkligen.

Sen blev det buffé med diverse läckerheter, kaffe och kaka.

Vi kunde konstatera efteråt att det blev massor av mat över. Men vi var nöjda och kunde pusta ut. Allt avlöpte kanonbra förutom en sak. Vi själva hann inte umgås speciellt mycket. Till en annan gång ska vi dela upp oss i olika pass. Man lär så länge man lever.

 

På söndagen var det dags för avslutning för de som ville. Gudstjänst i Stafsinge kyrka som då vår förfäder hjälpt till att bygga upp. Rundvandring på kyrkogården där många av gravarna finns. Bl.a. då Gustafs och Johannas.

Sen åkte vi till en Staffens hembygdsgård som en gång varit i släkten och hade visning.

Hembygdsföreningen hade öppnat upp enbart för oss och gjorde guidad visning. Jätteroligt. Kan inte bli så mycket mer svenskt än så här.

Släktträffen som helhet blev helt kanonbra om vi själva får säga det. Det verkar som fler tyckte det och det är jätteroligt för det har varit mycket jobb, men vansinnigt roligt.

Det återstod nu ett par dagar innan Louisa skulle åka hem. Återkommer med de dagarna snart.