Helgen som var

Jo, den började ju bra med en röst som inte fanns varken på fredagen eller lördagen. Fredagen var vikt för Ruby Red där Electric City Slickers hyrt in sig. Superbra, med en hel del Cornelis och Totta Näslund. Det blev som vanligt sent men en Irish coffee satt fin för halsen. Allmänt degig dagen efter var vi på kvällen bjudna till mellandotterns fästmans föräldrar på sommarfest. De har precis sålt sitt hus och ville ha en sista fest för så många som möjligt. Mycket god mat som vanligt och jättetrevliga människor från alla världens hörn. Vädret här nere är fortfarande helt fantastiskt även om kvällarna numera blir kyligare och kyligare.
I går, söndag, var jag på musik i Sotareds lada. Det är speciellt det. Det startades i samband med att en väldigt speciell person som hette Leif Axel köpte stället ute på landet. Han var ordentligt rödhårig men långt skägg. Han pratade på dialekt (morpekanska) som är väldigt speciell. Han var också buktalare och trubadur. Skrev låtar och sånt. Helt underbar människa som brann för bygdens sånger och dialekt. I hans lada samlades spelmän från hela Sverige. Hans Kennermark hade alltid sina fiollägerelever med som avslutning. Leif Axel dog 2006 och gården såldes till en annan familj. Efter ett tag blev de tillfrågade om de kunde tänka sig att öppna upp för en musikkväll igen och det gör de nu alltså. Personligen hade jag inte varit där sen Leif Axel dog och visste inte vad jag skulle förvänta mig. Jag kom när det öppnade och såg folk sitta i dörröppningen. Ladan tar in 300 personer och där var minst sagt knökfullt.
Men vilken kväll. Massor av lokala förmågor och massor av prat på morpekanska. Det tar ett tag innan man förstår allt de säger, men jag har lite av det i min dialekt också så för mig är det ändå inte allt för svårt.

Denne man heter SvaleMikael och sjöng en riktig morpevisa men en röst som var så bra.

 Ett gäng spelade grekisk musik. Inte heller fel i en lada.

Denna musik fanns det andra som också uppskattade. Helt plötsligt vid två tillfällen hördes ett genomträngande tjatter och skrikande. Det visade sig vara ett äkta svalegäng som satt under takåsen och sjöng för full hals.

Dessa glada herrar var kvällens största behållning när de framförde Ravaillacz låt, vad den nu hette

 Här är det gruppen Hallands fläder som är igång

Christina Tellqvist men en ung Kollberg i en helt underbar duett. Han har en helt otrolig röst. Hoppas vi får höra mer av honom.

 Avslutning med alla på scen.

Vilken kväll!

Jag kom på mig själv i pausen med att snegla upp mot skorstenen på taket. Dit klättrade alltid  Leif Axel när han skulle inviga spelmansstämman. Jag ger mig tusan på att han satt där och såg ner på oss  med ett leende på läpparna.

 

God natt gott folk!