Lätta dagar blandas med riktigt tunga

Dagarna på jobbet går som på räls. Vi är ju inte så många som jobbar. Det är lite roligt att jobba på sommaren då större delen av patienterna är turister som söker akuttandvård. och de är alltid så tacksamma över att få hjälp. Här i Falkenberg tredubblas ju befolkningen på sommaren. Jag tror inte man kan förstå skillnaden om man inte bor här. Det är enormt. Två stora campingplatser vid stranden är knökade av husvagnar m.m. Sen tillkommer ju alla dessa som ligger i Ullared för att handla på Gekås. Men det är så roligt.
I söndags hade vi grillparty på stranden med FUB. Vilken kanonkväll! Strålande sol, ljummet vatten, musik och härlig gemenskap.

 

                

 

           

                                  

Dagarna går annars åt till arbete och på kvällarna åker jag ner och tar ett dopp i havet. Vattnet är helt ljuvligt nu. Fast idag har det varit lite mulet så idag har jag inte varit nere vid stranden.

 

Igår däremot var en riktigt tung dag. Då var jag på begravning. En av våra äldsta vänner omkom mycket tragiskt i en lastbilsolycka för precis en månad sedan. Han körde rakt in i en bropelare med full fart. Troligen drabbades han av någon sjukdom. Det finns bara en bropelare på flera mils avstånd och den klipper han. Nu kan man så här i efterhand tänka att det kanske ändå var tur. Man vågar knappt tänka på vad som kunde hänt om inte bropelaren varit där. Det kunde blivit en än värre katastrof om han flugit över motorvägen.

Begravningen var fylld av många människor och massor av fin sång och musik. Det var dessutom en traditionell jordbegravning. Det var längesen jag varit med om en sådan. Kistan stod dessutom på tvären framme vid altaret. Det har jag aldrig sett förut. Väldigt fint. Han hade fru och sex barn och många barnbarn. Usch så tungt det var. Men det var så fint när barnen hjälptes åt att köra ut kistan ur kyrkan och alla följde med ut på kyrkogården i solen. Där sänkte man heller inte ner kistan direkt utan alla la sina handbuketter och först när alla gått därifrån så la man igen graven.

Personligen vill jag bli kremerad men på nåt sätt kan jag tycka att det blev ett betydligt bättre avslut än när det bara är framme i kyrkan och det faktiskt ändå inte är färdigt. Här fick man följa med hela vägen. Det kändes väldigt bra. Jag blev helt plötsligt väldigt kluven i min åsikt.

 

På kvällen åkte jag ner till stranden och badade och njöt av att leva och bara finnas till.

Lite dramatik fick vi ändå när två ambulanser och en polisbil kommer med blåljusen ner på den lilla grusvägen så dammet yr. Alla står som fån i vattnet och på stranden och undrar vad de sysslar med.

Det visade sig vara ett stort pådrag efter ett barn som försvunnit på stranden. Problemet var att det var fel strand. Nu slutade det lyckligt och barnet hade kommit till rätta innan räddningstjänsten kom på plats. Det tillhör ju vanligheterna att barn försvinner på Skrea strand på sommaren. Där är det packat med folk och alla ungar ser helt plötsligt likadana ut.

Då är det hysterika minuter för föräldrar ska jag säga.

 

Godnatt gott folk! (Ska bara kolla av lite bloggar först)