Ny bok och katter

Tänk vilket fantastiskt väder här är nu. Det gäller att ta vara på varenda sekund.
Idag cyklade jag in till stan efter jobbet och fick syn på en ny bok av Karin Brunk-Holmqvist. Jag blev så glad när jag så den, så jag bara måste ha den.

Köpte en liten present till min snälla granne, som nu kommit hem från semestern, för att han lagade min cykel innan han for. Den blev superbra.

 Blommorna på altanen börjar hämta sig efter några häftiga regnskurar som kommit de senaste dagarna. 

 I kryddlådan växer det så det knakar.

Katten jag har sten önskar jag att min dotter skaffat sig istället för en levande kattunge. 

Yngsta dottern bor ju i en servicebostad och har redan en katt. Det var lite diskussion huruvida man fick ha det eller ej, men det fick man. Katten är lugn och fin och stör ingen. Det är en innekatt och det har hittills fungerat bra. Men lådan ska rengöras och jag skulle ljuga om jag sa att det aldrig luktar ur den. Dessutom kostar ju mat m.m. För att sen inte tala om alla dessa sabla katthår som ska städas. 

Dottern hintade i våras om att skaffa en katt till och vi trodde hon drev med oss. I förra veckan sa hon det igen när vi gjorde genomförandeplan och då pratade vi lite löst med gruppchefen att det är ju inte så bra och personalen kan ha allergi m.m. Svaret från dottern var då att "det bestämmer inte ni, det gör jag!" 

Tänkte att vi får försöka köra med operation bearbetning, men se det hann vi inte. Idag läser jag på facebook att hon i går hämtat sin lilla kattunge och det fungerar så bra med båda katterna och de är så duktiga. Jag tror jag går i taket!!! Vad i Herrans namn kan vi göra? Vi vet vem hon fått den av och den personen struntar fullkomligt i hennes utvecklingsstörning. Tyvärr (om man säger så) så har hon inte betalt för den. Hade hon det så hade köpet säkert kunnat hävas med motiveringen att hon måste ha God mans godkännande. Men nu har hon inte gett ett öre för den. Jag är så arg så jag går upp i atomer. Tyvärr är det antagligen ingen som kan säga nånting om  hon inte rent missköter katterna och lever i missär. 

Personer med utvecklingsstörning ska ha rätt att leva som alla andra och det håller jag ju självklart med om. Men just nu, som förälder så är jag bara så arg på personen som gett henne katten.

Nu blir det en natt i ilska och antagligen dålig sömn. Hoppas att boken kan ge mig lite positiv energi.

Godnatt!