Swedental

Dags för den årliga tandläkarstämman Swedental. Denna gång i Göteborg. Att bara ranta runt på utställningen roar ínte mig utan jag vill gå på föreläsningarna. Eftersom det normalt sett inte finns några direkt intressanta utbildningar annars för mig så tycker jag att detta är ett bra tillfälle att hålla tandvårdsbiten ajour.
Det bästa brukar vara invigningen tycker jag, men denna gång var den inte så intressant. Ämnet kunde gjorts mycket bättre när det handlar om Mänskliga rättigheter inom tandvården. Viktigt och stort, men det blev bara en massa faktainformation som var allmänt tråkig. Nej, det bästa kom på slutet i form av Dan Hylander, Janne Bark och en duktig tjej på fiol som jag inte kommer ihåg namnet på.

Ingen vidare bild men jag hade bara min mobil med mig och satt en bra bit ifrån scenen i kongresshallen.
En bra föreläsning däremot hade en f.d chef till mig om Operation Smile. Han har själv varit med på en mission i Lima/Peru vilket var jätteintressant att höra om. Skulle själv så gärna vilja åka på en sån här mission. Tyvärr förstår jag att jag inte har tillräckligt med utbildning för detta ändamål. Gammal tandsköterskeutbildning duger inte. Då får jag börja studera och det känns inte så angeläget. Men packa upp, städa eller serva med mat och dryck kan jag väl göra tycker jag. Jaja, man får väl bidra på annat sätt genom att skänka pengar.
Sen var jag på en annan förläsning med två äldre gentlemän som jag tycker gjort sitt inom tandvården. De stod och hade en dialog med varandra om den besvärlige patienten. Hm.. det blev stundtals lite löjligt så jag gick.

Nu är jag hemma igen efter att även gjort en sväng till släktingar och stämt av planerna inför vår släktträff till sommaren.

Just det, igår gick jag hem från jobbet mitt på dan. Kunde inte jobba vidare för nätverket var till viss del obrukbart så det fanns ingen anledning att stanna kvar. Istället åkte jag och inhandlade ett piano.

Kan ni tänka er att detta piano, monterat och klart gick in i min lilla, stora Toyota Yaris. Visserligen fick jag föra fram förarsätet så långt fram att jag precis kunde styra, gasa och trampa på bromsen. Dottern hjälpte mig att bära in. Nåväl, det blev lite för mycket piano, men det måste ju låta bra också. Hade ju tänkt mig nåt lite enklare. Men jag är nöjd och belåten. Fick det dessutom lite billigare eftersom det bara fanns detta och det var ett skyltexemplar.

Nu ska jag vila lite innan det är dags att ge sig upp till mässan igen.
Godnatt!