Maine Coon är en katt. En stoooor katt. Yngsta dotterns nyvunna vän har en sådan och idag fick jag den stora äran att inspektera denna nio månader gamla katt. Frances hette han. Gode värld så stor och vacker katt. Jag har aldrig sett en sån katt i verkligheten förut tror jag. Möjligen för längesen på nån kattutställning. Ojojoj, så fin. Typ så här såg katten ut. Bilden hittade jag på google.
Idag har jag blivit av med mitt 50 år gamla piano. Det är en lite rolig historia. Jag har länge tänkt göra mig av med mitt piano som jag fick när jag fyllde åtta år, men det är ju inte helt lätt. Att sälja det är otänkbart, för det är ju ingen som köper ett begagnat pinao idag. Inte ens loppis eller second hand vill ta emot pianon. Nä, bestämt var att köra det till tippen ända tills en kollega nämde att hennes dotter som fyllt åtta år kanske skulle vilja ha det. Så klart hon ville. Tjoho!!! Transporten fixade de själva så ingen var gladare än jag.
Nu är det alltså borta och det blev en aning tomt. Men tanken är ju att det ska komma ett nytt, modernare.
I kväll har dottern och jag varit i Ullared på volleyboll. Det var Falkenberg mot regerande mästarna Linköping. Det blev en bra spännande match som Falkenberg vann med 3-2. Härligt!
Nu är det dags att sova. Godnatt!
Hej
SvaraRaderaRätt kul historia det där med pianot. Du fick det som åtta åring och nu är det en annan åttaåring som fått det. Jämför lite med Lasse Berghagens sång "Teddy björnen Fredriksson" där han fick en björn i viss ålder och hans barn fick samma i samma ålder.