torsdag 10 maj 2012

Hur lyckas man?

I går var jag mycket bättre i min fot kan jag säga. Inte helt OK men nästan. Knät däremot svider och skaver mot jeansen. Dagen gick utan problem. Tog ut lite flextid mitt på dagen för att tillsammans med äldsta dottern sticka ut till IP där Hallands särskolor hade friidrottstävlingar. Tänkte fotografera dessa underbara ungar och göra ett litet reportage för FUB:s hemsida. Vi var väl där ungefär 1 ½ timma. Fy tusan vad kallt det var. Vi stod på målrakan framför läktaren och där blåste det rundgång precis där vi stod. Men det blev några bra bilder på Hjorsbergsskolan som tog hem några medaljer.
Sen åkte jag och dottern till Brasseriet och käkade lunch.
Allt gick alltså enligt planerna hela dagen ända tills jag bestämde mig för att ta mig ett varmt bad innan det var dags att krypa till sängs. Då börjar eländet. Hade för ovanlighetens skull dragit med laptopen upp i sovrummet för att jag tänkte titta på ett program efter badet. Datorn låg på sängen och sladden med transformatorn låg slängd på golvet nedanför.
Dags för avklädning. Knäpper upp jeansen och tar mig ur ena byxbenet. När sen det andra benet ska ur så fastnar jag med foten på nåt underligt sätt så jag faller handlöst ner på sidan (i ultrarapid) och bara ser hur mitt högra onda knä tänker landa på transformatorn. H-e också! Inte där!!! Jojomen, jag hade inte en chans att undvika det. Tror ni det gjorde ont? JAAAA, det gjorde det. Hur i himmelens namn lyckas man? Nu var det inte bara skrapsår utan även ett blåmärke.
Vågade trots allt lägga mig i badkaret. (Man vet ju aldrig, man kan ju halka och drunkna också). Det gick vägen både upp och ner ur badkaret.
Tänkte sedan på hur lätt olyckor händer. Jag kunde lätt ha ramlat och slagit huvudet i sängen också, eller knäckt nacken mot den. Bor man ensam och börjar bli lite till åren så funderar man i de banorna när nåt sånt här händer.

Nu är allt bra och dagen idag har avverkats utan några allvarliga incidenter. Fast jag har inte tagit mig upp på övervåningen ännu och jag har inte tagit av mig jeansen. Hädanefter ska jag försöka komma ihåg att sitta ner och ta av mig kläderna.

Äntligen har jag fått gödslat gräsmattan för nu regnar det och ska så göra några dagar är det sagt.

Sweet dreams alla!

3 kommentarer:

  1. Ajajaj! Du får ta det försiktigt. Det sägs ju att en olycka sällan kommer ensam - men nu har du ju räknat in två, så du borde ju fått din beskärda del nu....

    SvaraRadera
  2. Åh ajajaj! Hur lyckas man?!
    För ett tag sen höll det på att gå illa med mig också. Jag skulle få tag i kaninen som var under vardagsrumsbordet och jag stod liksom bakom soffan eftersom det var där kaninen var först. Och då tar jag ett kliv över soffryggen och fastnar i dynan så jag sen ramlar på vardagsrumsbordet. Det gick bra som tur var men lite likt dig och jeansen.
    Kram och ta det nu lite lugnt va ;-)

    SvaraRadera
  3. Jag tror att du är lite lik mig vad det gäller att stå på öronen. Jag vinglar och far och ibland går det åt h-e. Allt beror på mitt högra knä som är ostabilt.
    Var rädd om dig!
    Kram

    SvaraRadera