Vilken besvikelse

Åkte till jobbet och hade tänkt mig en fin semla till förmiddgasfikat. Mmm....

Råkade hamna i ett viktigt möte på ett annat ställe där det var tvunget att fika under tiden. Kaffe och torr knäckemacka. Inte riktigt vad min hjärna var inställd på.

Men, men jag får väl ta min semla på eftermiddagsfikat då, då tänkte jag.

Strax innan jag skulle gå ner till kliniken och fika så pratade jag med en kollega och sa att "vi ses väl på fikat, jag har min semla kvar". Våddå kvar?, säger hon. Det blir inga semlor idag. Nä, det blir inte förrän på APT nästa onsdag. Tack för den alltså!! Så himla besviken jag blev. Nästa onsdag, finns det semlor kvar då? Så klart beklagade jag mig när jag kom ner och jag var inte ensam.

Nu vill jag inte vara otacksam, jag kan ju faktiskt åka och köpa mig en själv om jag nu måste ha en.

Jag gjorde inte det!

Godnatt!