Igår kom mellandottern hem från Bohus. Anledningen var att vi skulle gå på Julkonsert med Kålle Gunnarsson. Jag, mamma och barnen hade köpt biljetter. Fullsatt var det så klart. Kålle är, som jag skrivit förut, en fantastisk person och gör massor av roliga saker när det gäller teater och musik. Julshowen som han nu hade var nog egentligen tänkt att bara köras idag med två föreställningar. Nu hade han satt in en extraföreställning i går kväll. Jag hoppas att gårdagen var ett genrep även om vi betalade 200 spänn. (Vilket kanske inte är så mycket för en föreställning som varar mellan 20.00 och 23.00.) Men då vill det till att det fylls med intressant innehåll och är bra. Nu var det inte riktigt så. Antagligen har vi blivit bortskämda och har för höga förväntningar för detta kändes alltför amatörmässigt. Att börja 20 minuter senare än utsatt tid lovade inte gott.
Vi möttes av en underbar dekor på scen och den kunde man njuta av hela tiden. När sen den fina stämningsfulla introduktionen var över och sångarna skulle börja sjunga så slogs man direkt av det dåliga ljudet. Ljudkillen gjorde definitivt inte sitt jobb. Mickarna var dåligt inställda och han hade inte koll på vilken mick som skulle gå på. Det var både myggor och mikrofoner om vart annat.
De tre musikerna var bra men jag tycker att de felsta elpianon är en plåga ibland. Klangen är så hård och statisk och passar inte när den ska kompa en mjuk röst som är hur vacker som helst och ska sjunga en stillsam sång.
Sen har vi då ensemblen som ju alla är fantastiska sångare. Alla kan sina texter utom Kålle själv som stod med en pärm och läste texterna i stort sett på varenda sång. Nej, du Kålle. Att lära sig texter om man ska sjunga själv är ett måste. Mycket dålig stil och är inte OK i en julshow.
Första akten hade tema uppesittarkväll i form av TV-inspelning. Hm... vad var det för mening? Inslaget med inspelad, imiterad Carolaröst som ville ha hjälp med rim på bibel kändes lite fjantigt. Ett portpuri på Kålles schlagerabstines hörde väl inte hemma på julshowen precis. Mycket kändes som utfyllnad. Akt 2 var betydligt bättre men fortfarande var ljudet dåligt. Nu kom det lite mer julsånger av olika slag och det var ju bra för det var ju ändå en julshow. Ett gäng barn fanns också med. De kommer från Kålles teaterskola och är bara så söta. En liten tjej på sex år sjöng med en sån där klockren röst som bara ett fåtal barn kan. Yngsta dotter tyckte det var kul för det var en av ungarna som går på Montessori där hon jobbar.
Vad har man då för behållning av en sån föreställning? Jo, mötet med alla människor som var där, den jättefina dekoren, solosångerna var fantastiskt bra samt att det nu inte var en traditionell julkonsert där man matades med den ena julsången efter den andra. Problemet var det meningslösa mellansnacket, det dåliga ljudet som gjorde körsången till en enda gröt ibland och Kålles bristande textkunskaper. Programmet kunde kortats ner med minst 50 minuter.
Tyvärr Kålle, den här gången hade jag för höga förväntningar på dig, men God Jul och hoppas att dagens föreställning blir bättre.
Oj, vilken kritiker jag blev då, som om jag skulle kunna göra det bättre själv.
Det kanske du kan! :)
SvaraRaderaMen visst är det så - har man höga förväntningar måste det till lite mer för att man ska bli helt nöjd. Låter ju som att du ändå hade lite behållning av kvällen...