Det artar sig

Idag lämnade jag jobbet i minst sagt irriterat sinnelag. Hade blivit lovad 11.30 att supporten för vårt tandvårdssystem skulle ringa mig 13.00 för att vi skulle rätta ett antal ärenden. Visste att det skulle ta runt en timmas tid och var förberedd. Inte fasen ringde han på hela eftermiddagen. Tala om att bli besviken. Har väntat på supporten sen 14/9.
Sen ringer en annan person och frågar de mest självklara saker som hon bara SKA veta.
Nästa som ringer är en person som har noll koll på kassan. Det är inte så noga tycker hon. Nähä, kan hända inte hon tycker, men hon kan ju inte hålla kolla på vad som är gjort dag för dag. Desto svårare är det ju också att nu när hon tror att det inte stämmer och hon inte vet vad som är gjort de tre senaste dagarna. Grrrr... Då får man bita sig i tungan och inte rasa ut fullkomligt.
Då är jag glad att jag har min körsång. Nu övar vi in Upplandsmässan som vi ska framföra i Grimetons kyrka tillsammans med Rolfstorps kyrkokör den 23/10. Det blev en bra övning trots att många var sena till övningen av nån konstig anledning. Upplandsmässan kommer att gå bra. Det är inte första gången vi gör den.
Sen övade vi på det vi ska sjunga på Minnesgudstjänsten. Bl.a.ett par låtar av Py Bäckman: Min plats på jorden och Männskobarn. Dessa tragglar vi varje gång och de är inte helt lätta, men det tar sig. Idag gick det alldeles utmärkt. Vad det är härligt med kören. Man blir på så gott humör.

Nu har den irriterande stämningen lagt sig och jag måste nog dra mig tillbaka till sängen.
Godnatt gott folk!