Samverkan

Idag var det samverkan med Carema och FUB. Ett bra och ganska positivt möte. När man sitter och företräder FUB så måste man lägga band på sig och inte ta upp sina egna personliga problem som man har. Dottern min har arbetsintegrerad plats på ett antal timmar i veckan på Motessorifritids och skola. Detta är hennes liv, men tiden är inte tillräcklig. På denna arbetsplats får hon utvecklas och alla hennes kunskaper kommer till användning. Men, hon måste ju ha mer tid. Om inte här så nån annanstans. I veckan ringde kontaktpersonen på Jobbmixen och undrade om inte dottern kunde titta på Hagagruppen.
Hm... jo titta kan hon ju alltid men där ska hon inte vara. Det är en daglig verksamhet som har helt annat arbetstempo än vad dottern ska ha. Personerna som är där har betydligt större utvecklingsstörning och klarar precis de enkla arbetsuppgifter som de ska utföra.
Då säger människan att hon inte vet hur det ser ut på Hagagruppen och hon vet heller inte vilka personer som är där och hon känner inte dottern så väl.
Men, Herre Gud! Ta reda på det först då!!
Dottern är heller inte så förtjust i att denna person kommer och "stör" varje vecka. Måste hon komma varje vecka undrar dottern. Jag försöker förklara att hon måste nog det, åtminstone till en början. Det är ju inte bara för dotterns skull utan även för personalen på fritids. Vi får väl se om vi kan får nåt mer. Ska på möte med Jobbmixen på torsdag.

Nu har jag och dottern små problem. Värre är det med en annan mamma som är med. Hennes son är gravt autistisk och bor fortfarande hemma. Han fick jobb på en daglig verksamhet där man i princip misshandlade honom så där fick föräldrarna sätta stopp. Sen dess har han haft assistenter som har varit toppen. Han har nu efter två år fått prova en daglig verksamhet. Efter ett halvår där så blir han bara sämre och sämre. Nu mår han jättedåligt och vill inte göra nånting. Aggresiv och slår på allt. Han är också oerhört lyhörd om en assistent är minsta osäker. Då blir han osäker och otrygg också. För att lugna honom har personalen hittat ett koncept som innebär att köra omkring honom i bil vart han än ska med den påföljden att han går upp i vikt och inte får motion. Nu vägrar han att gå nånstans. Han har svårt i grupper med flera personer och personal men just nu finns ingen lösning. Personalen klarar inte av honom. Man undrar onekligen hur föräldrarna har orkat klara honom i alla år. Allt man byggt upp under dessa två år med assistenter är nu totalt raserat.
Usch, vad man blir ledsen när man vet vilket arbete och vilken tid det tar att bygga upp ett förtroende och rutiner som fungerar hos en person med svår autism.

Godnatt!