Tog ut övertid efter lunch och åkte ner till stranden. Vid halv fyra stack jag hem och fixade mackor till mig och barnbarnet som jag sedan hämtade på fritids. Tillsammans åkte vi ner till stranden igen och badade, spelade boule och käkade mackor. Halv sju tyckte vi att det fick räcka. Det blev lite kyligt då. Idag blåste det lite mer och vattnet var svalare, men ändå jättehärligt. Vi åkte vägen om Peggens glassbar och köpte glass.
Gott, gott. Jag var glad att barnbarnet, klok som han är, ändrade sin beställning från rån med tre kulor till bägare med två kulor och chokladtopping. Rån är ett jäkelskap när glassen rinner som ett såll i bottnen och hamnar, om inte i servetten, så på både kläder och annat. Det räckte också fullkomligt med två kulor. Den rinnande chokladtoppingen blev dessutom efter några sekunder som ett stenhårt chokladtak på glassen. Helt meningslöst.
Sen åkte vi hem till honom och kollade på Lejonkungen 2. Nu sover han så sött i sängen. Han hann precis slockna när hans mamma kom hem från jobbet. Vilken tur, annars hade jag nog fått bannor.
Det blev en mysig dag med barnbarnet. De säger det ska bli regn i morgon. Jaha, då var det väl slut på det roliga då. Men man vet aldrig med vädret!
Godnatt!
Hej, Usch vad sorgligt med din barndomsvän och med branden! Bränder ödelägger så mycket både det materiella, ekonomi men framförallt minnen som sitter i byggnaderna.
SvaraRaderaDär jag växte upp som liten var det en gammal träkyrka som brann upp för ett antal år sen. Jag tror till och med det är ganska många år sen nu, men jag har fortfarande en sorg över att den inte finns längre. Platser som har funnits men inte finns.... Det är en underlig känsla på nåt sätt.
Och när det gäller din vän också. Människor som har funnits men inte finns.... Så sorgligt.
Nu har jag spårat iväg även om det blev bra ändå, det passar liksom inte nu att skriva att vad härligt att ni hade så mysigt du och barnbarnet på stranden. Fast nu skrev jag ju det alla fall och jo det kanske passade bra ändå.
Hälsningar från världens vimsmaja!
STORKRAM!
Tack Mib! Det är ju lite så med livet. För att kunna känna glädje så måste man också ha kännt sorg. Visst passar det du skriver alldeles utmärkt. Jag är en person som försöker se och hitta en mening med det mesta, men det är inte alltid det går.
SvaraRaderaKram!