Mojo Hands

Fredag och underbart väder. Grillning var bestämt av yngsta dottern sedan igår. Innan jag gick till jobbet la jag fläskytterfilén i marinad med färska kryddor och vitlök. Där fick det ligga och gotta sig till kvällen. När jag gick hem från jobbet så tro tusan att det regnade. Som väl var så slutade det för att övergå i ett litet droppregn då och då som till slut la av helt och hållet lagom tills vi skulle äta. Ringde och frågade om mamma ville komma och även äldsta dottern dök upp. Till köttet hade vi bara vanlig kokt potatis, grillsåser och sallad.
Kollade in lite på DN-galan med Usain Bolt.
I kväll skulle Mojo Hands spela på Whitan. Det gör de en helg varje år. Mojo Hands kommer från Danmark och spelar riktigt go tung blues. De har spelat varje år sen 1983 och det är en himla go stämning. Det brukar sluta med att all publik står och dansar framför scenen. Jag har inte hört de på de senaste fem åren så nu var det dags igen tyckte jag. Till min glädje visade det sig att sångaren med sin fantastiska charm och munspelande var tillbaka.

Han la nämnligen av ett tag och det var liksom inte det samma även om de har en sjutusan till gittarist som sjunger bra. Han var alltså tillbaka och så klart var det jättebra. Vädret var också det perfekta. Varmt och behagligt så man inte behöver ha ytterklaäder med sig. Så värst mycket öl kan man ju inte köpa för då blir man ju urfattig och i och för sig så behöver man inte bälja i sig en massa av den varan. Inträdet är gratis och det är ju bra, men man vet ju att det är meningen att man ska köpa massor av öl. Därav de långa pauserna. Efter pausen drar ofta barnfamiljerna iväg och sen börjar kvarvarande publiken släppa loss.

Det slutar vid halv ett tiden och sen är det lagom att traska hem innan röjet på stan tar vid.