Glädje och sorg idag.

Gårdagskvällen gav återingen ett besök på Whitan för att lyssna på Mojo Hands. Det kostar ju inget och det tillhör ju inte vanligheterna att få lyssna till riktigt bra blues och skickliga musiker. När det dessutom är kanonväder och omgivningarna är de allra bästa man kan tänka sig så. Som Henrik Hansen o Mojo Hands säger. Världens bästa trädgårdsfest!

Idag har jag haft bersök av en liten lustig man som heter Lukas. Honom ska jag passa om 14 dagar när hans mamma och pappa ska gifta sig. Det är en sån rolig prick. Inte främmande för nåt, vilket innebär ett ständigt passande. Det kommer säkert att gå jättebra. Yngsta dottern kommer att vara hemma den helgen och hon är en fena på att roa såna här små krabater.

Dagen har varit jättevarm och rejält svettig. Sista söndagen in juli innebär Evert Taube på Grimsholmen. En av alla höjdpunkter under året. Det är fyra killar som efter att ha avverkat visfestivalen i Steninge som samlas och spelar Taube ute på Grimsholmen. Grimshomen är en av alla underbara platser längs vår fantastiska kust. Denna ligger då i Boberg strax söder om Falkenberg.
Taube kan ju vara lite tjatig med dragspel och alla bitar låter likadant. Dessa herrar har en förmåga att hitta Taubevisor som man nästan aldrig hör och var och en av dem tolkar det på sitt eget vis. Inga glättiga dragspelstoner här inte utan finstämda gitarrer, munspel och piano. Alla visorna vävs in i en berättelse och sjungs inte bara rakt av utan de berättas verkligen i sången. Lars Häggström är en av dem som tolkar helt underbart. Visst ja, jag har skrivit om detta förr i min gamla blogg.
Vid denna tillställning lottas det också ut fyra CD-skivor med Stefan Petsén och Stefan Vikrén. Jag var den första som vann!!! Åh, vad glad jag blev! Det är ju inte var dag man vinner något och jag uppskattar verkligen musiken. Sitter just nu och lyssnar till denna underbart vackra musik av Stefan Petsén som inspireras av Hallandskusten när han skriver. Just nu är det en lisa för min själ.

När vi körde till Grimsholmen blev vi lite fundersamma och vemodiga. Vi körde nämligen förbi ett hus där en av mina barndomskamrater bor. Grannen där flaggade på halv stång. Vi vet att min kamrat är jättesjuk i både lungcancer och skelettcancer. Vi befarde så klart det värsta. Jag har just nu fått det bekräftat att hon dog nu i eftermiddag. Skulle fylla 58 år i september. Hon och hennes sambo köpte sitt drömhus för knappt tio år sedan. En tidigare känd konstnär här i Falkenberg har haft huset och min kamrat var ofta i detta hus i tonåren då hon var kamrat med hans dotter. Hon älskade detta hus. Det ligger på en sluttning en bit från havet med en underbar utsikt över Kattegatt. När det blev till salu köpte de det och renoverade det. Tyvärr fick jag aldrig tillfälle att hälsa på men det ska vara nåt alldeles speciellt.
Sitter nu och tänker på hur man ena stunden har så roligt och gläds åt en liten vinst som en CD-skiva för att i nästa stund känna sorg över att livet är så förgängligt.
Då är Björn Afzelius underbara låt Så vill jag bli det jag helst lyssnar på.

Godnatt!