Så var det alltså dags. Det var rätt tröttsamt att gå upp idag, men det är bara att slänga sig ur sängen med ett leende och tänka: Jaaaa!! Jag lever, är frisk och har ett jobb att gå till! Det är ju inte alla som har det.
Det tog halva dan att tröska sig igenom mailen. Hälften av dessa blev kvar för fortsatt genomgång. IT-supporten var lugn så det var ju skönt. Hann dock inte öppna pappersposten. Det får bli i morgon. Av nån anledning så är det e-posten man numera prioriterar.
Jag har två lampor på bilen som gått sönder. En fram och en bak. Av erfarenhet vet jag att det inte är nåt jag klarar själv så jag åkte direkt upp till Shell efter jobbet för att få hjälp. En söt liten gosse erbjöd sig men han gick bet ganska så snabbt. Han började fram medans jag förberedde och öppnade bakluckan. Han kom ganska raskt till bakljuset utan att ha gjort något där fram. Här fick vi inte ens upp luckan som skulle göra så man kom in till muttrarna inuti glaset. Nej, sa han. Detta klarar nog inte jag. Okej, sa jag. Jag förstår. Jag åker till Toyota så får de fixa det. Jag har ju en Toyota så de bör ju kunna.
Här fanns också en stackars gosse som försökte ge sig på att byta lampa. Efter många om och men lyckades han ta sig in till bakljuset och fick bytt den. När han sen gav sig på framljuset och inte ens hade lyckats ta loss glaset efter 20 minuter så var det jag som gav upp. Stackarn fick ju nu stå där på övertid. Nej, sa jag. Får jag komma tillbaka i morgon så är det oke? Det tyckte han var en bra deal för då kunde de som verkligen kan detta göra det.
Varför måste man skruva sönder halva bilen för att ta sig in lyktan? Varför i helskotta ska det vara så svårt att byta en lampa? Inte enes proffsen klarar ju det. Det var ju inga som helst problem förr.
Bedtime nu vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar