Sjukgymnastik

I förra veckan var dottern på återbesök hos sjukgymnasten och att gå i trappor är numera inget större problem. Däremot har själva gången fått en tredje variant. Nu finns det ett knyck i höften som gör att underbenet liksom slängs utåt. Vart ska detta sluta. Nu fick vi ett gediget träningsprogram och nu är dottern hemma hos mig så nu tränar vi tillsammans. För det gäller att peppa, övertala, påminna, tillrättavisa och ta konflikt. Det gäller att väga sina ord annars lägger hon av och hänger som en säck och blir ledsen. I går blev jag dock arg och det visade sig helt plötsligt ha en positiv effekt. Hm... det hade jag inte räknat med. Hon gick upp på sitt rum och gapade men kom ner när jag sa till på skarpen att hon skulle komma ner igen. När hon till slut gjorde det jag bad om så blev hon så glad så jag kände knappt igen henne. Sen gick det som en dans. När vi tränar så är gången rätt bra, men så fort den är över kommer knycken tillbaka. Jag börjar faktiskt bli lite orolig.
Dessutom kom vi på i går att detta borde nog anmälas till kommunens försäkringsbolag. Skadan uppstod när hon var på korttids och då är de försäkrade. Det får bli ett samtal till verksamhetschefen där tror jag.
I fredags fick jag också ringa till skolsköterskan för nu har skolan skickat in ansökan om aktivitetsbidarag. Duktigt! Problemet är bara att FK nu efterlyser ett läkarutlåtande. Det fanns uppenbarligen inte med.
Ett annat samtal som också måste göras i morgon är till tingsrätten där man nu, efter att vi skickat in ansökan om God man, meddelar att det är beviljat. Tack för det! Samtidigt meddelar överförmyndarenheten att de får återkomma när de har ett lämpligt förslag på God man. Jaha? Men vi ansöker ju om att dotterns pappa ska vara detta. Vad är det som blir så fel?

I går när vi var på Katrineberg hörde jag om en annan lite skrämmande händelse. En av våra medlemmar arbetar på ett ridhus en bit från stan. Det har hon gjort i många år och gör ett jättebra arbete. För ett par månader sedan blev hon sparkad av en häst i huvudet under arbetet och fick åka ambulans till sjukhuset och plåstras om. Hon klarade sig förhållandevis väldigt bra, men har då och då numera en kraftig huvudvärk. Det kom fram igår att arbetsgivaren aldrig har anmält detta som arbetsskada. Arbetsgivaren har bestämt att det inte ska göras. Denna arbetsgivare hade också tyckt att sjukskrivning inte behövdes.
Detsamma gällde när denna persons mamma gick bort. Det var tveksamt om hon skulle få ledigt mer än en dag. Fy sjutton! Tänk vad man som arbetsgivare kan utnyttja dessa personer.

Det ser ut att bli en hyfsad dag idag. Man kanske borde ge sig ut i lilla trädgården. Den där "man" kan ju vara vem som helst eller? Fast här hemma är "man" detsamma som "jag".
Det blir kanske ett nytt inlägg senare idag, vem vet.

Ha en bra söndag allihop!