fredag 29 april 2011

Så var det fredag

Äntligen fredag! Vet inte riktigt varför jag längtat till fredag speciellt idag. Kanske för att jag hade tid hos frissan. Det är alltid lika trevligt. Jag har ju världens roligaste frissa.
Det är lite synd bara, konstaterade vi idag, att jag slutat färga håret. Vi hinner ju inte tjabba så mycket längre då. Tiden går alldeles för fort. Nu är kalufsen kapad lite så nu sitter jag är med en stickig kropp. Att klippa håret kräver en rejäl dusch efteråt för att få bort alla de stickiga lösa hårstråna som blir kvar.

När jag var i Luleå så fick jag syn på en sån fin kofta på VeroModa som skulle passa perfekt till dotterns studentklänning. Nu vågade jag inte köpa den ifall den inte hade passat.
Idag rasslade jag in på VeroModa här hemma och tänkte kanske att jag skulle hitta en likadan här. Minsann, gjorde jag inte det. De hade annan som också var jättesöt men denna var ändå ett snäpp bättre.

    
Jag fastnade lite för knapparna i ryggen. Tycker det var en rolig detalj. Nu gäller det bara att dottern också tycker om den. Stack upp till mamma och visade den och även hon tyckte den var perfekt. Hos mamma blev jag bjuden på kvällsamat och det tackar man ju inte nej till.

I morgon är det Varlborgsmässoafton och jag hade sett fram emot att slippa sjunga på kvällen utan istället åka till någon eld och lyssna på andra. Men tji, fick jag. De blev att vi ska sjunga i allfall. I Okome i år. Jag är ensam i min stämma och en av sångerna är Uti vår hage. Är det någon sång jag avskyr, så är det den. Dessutom är det en annan sättning och den har jag aldrig sjungit förut. Inte var jag med och övade i onsdags heller. Känner dessutom att jag har både ont i halsen och håller på att få ett munsår. Det bådar gott, eller?
Bör kanske vila mig istället för att sitta här och plita ner lite bosktäver.

Godnatt och ha en trevlig helg allihop!

1 kommentar:

  1. Min syrra är frissa - hon vet allt om stickika hårstrån :). Önskar jag kunde fått höra dig sjunga i morgon, med halsont och allt. Vid vår brasa gör vi tappra egna försök - det låter oftast förskräckligt....

    SvaraRadera