Påskapynt på stan

Det blev en ganska tung läsning i går kväll. Igår kom nämnligen den pedagogisk utredningen som gjorts på dottern. Nog visste jag i mitt stilla sinne att det inte var bra, men att få det svart på vitt och med andra ögon än mina egna var inte alls roligt. Nu blev jag ännu mer förbannad på den skolpsykolog som föreslog att dottern skulle läsa till barnskötare eller förskollärare. Jag hoppas hon får ta del av denna utredning också. Kan undra hur hon tänkte och varför hon sa som hon sa. Ibland blir jag lite irriterad på lärare m.m. som försöker försköna för oss föräldrar. Barnen är så duktiga och de klarar det o det såååå bra!
När dottern gick på högstadiet sa en lärare att hon räknar samma matematik som andra i hennes ålder. I helskotta heller, tänkte jag då. Jag hade nog rätt för annars har hon verkligen försämrat sig på dessa 4 år på gymnasiet. Nu är hon inte ens uppe på högstadienivå. Usch! Detta var den värsta av utredningarna. Innan har jag varit rädd för att de ska ta ifrån oss LSS-rättigheterna. Nu råder det definitivt inget tvivel om nåt. Tro nu inte att jag misströstar, för det stämmer så väl med vad som står. Det är bara det att man som förälder "önskar" att det vore lite bättre.

Idag hade jag en "date" med min ekonomiska rådgivare på banken. Det låter nåt det, va? Som om jag skulle ha en massa pengar som jag inte vet vad jag ska göra med. Nej, så är det givetvis inte. Jag har så jag klara mig bra men man får lite tips osv. Jag hade bestämt mig för att ta med kameran för att jag visste att de satt upp staden fina påskpynt. Jag brukar fota det varje år. De är så duktiga här i Falkenberg på att smycka stan med blommor och annat pynt. Detta är årets söta påskkorg utanför Stadshuset.

Råkade också träffa på en gammal bekant medans jag väntade på att banken skulle öppna. Hon fick mina bekymmer om dottern att te sig väldigt små jämfört med det hon just nu gick igenom med sina vuxna döttrar. Båda har fått stora psykiska problem, med depressioner och anorexi. Så tungt. För oss som aldrig haft några sådana problem så är det så jättesvårt att förstå och veta hur vi ska tolka olika signaler. Vad är det vi säger  ibland som tolkas in på ett helt annat sätt än det vi menar. Jag lider med henne.

Har också hunnit med ett samverkansmöte med Carema. Det gick snabbt. Jag gillar snabba möten. Nu hann jag även med tisdagens Afropass. Skönt!

Tänk vad glad man blir för små kommentarer här på bloggen. Från människor man inte känner, men ändå helt plötsligt, på nåt vis känner.

Ha det gott alla goa glada människor!