måndag 4 april 2011

Blir tokig....

Första tokigheten: som jag berättat tidigare så har vi ansökt om God man för dottern som ju nu också är beviljat. Dotterns pappa ska vara denne Gode man är det tänkt och allt har skickats in enligt alla konstens regler. Jajamen, Tingsrätten säger Ja, och överförmyndarenheten ska se om de hittar någon lämplig. Ex.maken ringde idag till överförmyndarenheten och undrade vad som stod på. Det var ju han som skulle vara det. Då är det ytterligare en blankett som ska in, just för att han ska vara det. LSS-handläggaren skickade ju just den vi fyllt i för att den skulle gälla för både och.

Nästa tokighet är att jag ringt till skolsköterskan och påpekat att FK efterlyser läkarintyg till ansökan om aktivitetsersättning. Hon ringer FK Partners för hon är söker på att hon har skickat in detta och får reda på att de har alla handlingar som krävs. Jaha, varför i herrans namn har en person på FK skickat detta brev då? Har jagat henne tre gånger idag och varje gång så hinner hon gå på nytt möte. Nu är det i morgon 14.15 som gäller.

Ytterligare tokighet. Ringde verksamhetschefen för korttids för att jag vill att de ska anmäla dotterns knäskada till försäkringsbolag. Hon fick skadan på sportlovet under tiden hon var på korttids och då är hon försäkrad där. Ojdå? Det vet jag inget om blev svaret. Nej ,det kan jag också förstå men varför finns det ingen handlingsplan när någon skadar sig. Hon hade inte en aning om hur man går tillväga utan måste ta reda på detta.

Tala om att dra ut alla energi man har på så förbaskat onödiga saker. När man äntligen tror att man gjort allt man ska så får man bara nästa bakslag. Så tröttsamt. Det går liksom bara runt, runt som ändlösa vindkraftverk
Men, men jag har fått gjort massor idag ändå, både på jobbet och hemma, så jag är nöjd med dagen.
Dottern tränar på (och jag också) med gott humör. Jag tycker dock inte det är lika roligt.

Nu är klockan för mycket IGEN! Godnatt!

2 kommentarer:

  1. Ibland är det som förgjort. Allt strular och går emot en. Men, det är ju bara att bita ihop och kämpa vidare. Denna ständiga kamp...
    Kram
    Anneli

    SvaraRadera
  2. STOR IGENKÄNNING! säger jag bara. Ibland önskar man att det fanns nån som kunde hjälpa till med alla jäkla telefonsamtal hit och dit och krångel och strul. Usch! Men skönt att du fick annat gjort också så inte precis hela dagen gick åt till bara det där. Ibland kan jag komma till jobbet och det går åt en hel förmiddag bara till att lösa familjens olika grejer ungefär så som du beskriver.
    Kram.

    SvaraRadera