torsdag 24 mars 2011

Frisktandvård

Tänk att det äntligen blev av. För ungefär ett år sedan ringde en tjej från Östergörlands län om en frisktandvårdsfaktura inom jobbet. Vi hade en del samtal och när jag frågade henne var hon satt så var det i Linköping. I samband med att jag var uppe och hälsde på dottern så frågade jag om jag fick komma och hälsa på henne på hennes jobb och se hur hon arbetade. Visst fick jag det och då föddes lite en idé om at skapa ett nätverk för oss som arbetar administrativt med Frisktandvård. Jag hade också haft lite kontakt med en person som satt på Västra Götaland med samma arbetsuppgifter och alla tre tyckte vi att det vore bra om man kunda samla in kontaktpersoner från varje län. Jag ringde runt till så många jag kunde få tag på och tillsammans bestämde vi att de som var på tandläkarstämman i höstas kunde ses på ett speciellt ställe. Då blev vi inte många men de jag fått tag på var jätteintresserade. På mässan bestämde vi att jag och Lena i Östergötland skulle ta tag i en första träff. Det gjorde vi och till slut fick vi tag på personer från alla län eller regioner i Sverige. Dagen var alltså igår. 27 personer kom och nästan alla län och regioner var representerade. Vi hade frågor till FK och vi hade gemensamma frågor som vi disktuerade på ett mycket bra sätt. Det kommer upp mycket tankar och idéer och vi inser att vi arbetar väldigt olika trots att vi har samma regler att rätta oss efter. Våra datasystem styr oss en del. Några har hållit på länge andra ligger precis i startgroparna. En mycket bra dag.
När den var slut fick jag följa med dottern på hennes körövning.
Eftersom dottern och hennes pojkvän att de varit tillsammans i nio år så bjöd jag dem på middag. Kommer inte ihåg vad restaurangen hette men gått var det.
Av någon anledning kan jag inte lägga upp bilder från dotterns dator men det spelar ingen störe roll. Ni vet väl alla hur ett glas skummande svart Guinness ser ut. Det är himmelskt. För att inte tala om hur det smakar.
Sluuuuurp!

Idag började dagen lite skrämmande men det löste sig till slut. Körde dottern till en utbildning kl.07.30. När vi gick ut kom hon på att hon glömt mobieln och hon fick sina nycklar. När jag kom nästan hem igen kom jag på att jag inte fick tillbaka hennes nycklar. Käckt, nu kommer jag inte in i lägenheten. Inte ens in i huset där de bor och pojkvännen är stor risk att han redan åkt till universitet. Jag såg framför mig en hel dag med tröjan som jag sovit i, bara min arbetsmobil för min privata låg på laddning och inget nummer till pojkvännen. Pratade in ett meddelande på dotterns mobil som jag vet antagligen inte skulle svara på sin mobil. Hur kul skulle detta bli. Nåväl, en ska i taget. Första steget blev att ta sig in i huset. Det var inga problem för det kom en gullig student som vänligt öppnade för mig. Sen hade jag sån tur att pojkvännen inte hunnit gå ännu. Puh!
Har tittat på TV och varit ute på en lång promenad i solen. Köpt mig en sallad och käkat upp. Sen ringde mamma och meddelade en tråkig nyhet. En av mina bästa väninnors man har gått bort. Jag visste att han var jättedålig. Stackars väninnan. Hennes pappa gick bort veckan innan. Hur klarar man sånt egentligen. Sitter här på långt avstånd och tänker på henne och hur orättvist livet kan vara.

Nu ska jag snart köra och lämna tillbaka nycklar, hämta dottern och sen ska vi bege oss till Norrköping till en annan väninna.

2 kommentarer:

  1. SÅ imponerad jag blir - vilket inititativ! Och Linköping, där har jag varit en gång, för att hälsa på släkten. Supermysigt, faktiskti!

    SvaraRadera
  2. Ja, Linköping är en fantastisk stad på alla sätt. Lagom stor, enkel att hitta i, vackra parker, vackra hus och alla dessa underbara studenter. Man hittar alltid något nytt varje gång man är här.

    SvaraRadera