Utredning

Det är inte utan att man har lite ont i magen. Satt uppe inatt för att skriva en sammanställning om min yngsta dotter som går på särskola. Hon går sista året och ska ta studenten i juni.
Inför alla dessa ansökningar som måste göras efter att skolan är slut så krävs också en ny utredning om varför hon går på särskola. Efter att jag fått ett samtal från skolpsykologen i fredags blev jag rejält orolig. Dottern är så duktig och det är frågan om hon verkligen ska tillhöra särskolan. I nio år har hon varit inskriven i särskolan och ingen har ifrågasatt detta förut.
Det blev alltså till skriva en roman om hennes liv o leverne. Dt är hemskt att behöva skriva allt som hon inte kan bara för att man är livrädd att alla insatser hon har idag tas bort. Det vore katastrof. Nog vet jag att man inte blir klok på dotterns beteende ibland. Det svänger från dag till dag. Ibland är hon jätteduktig ibland funkar det inte alls. Definitivt inte som andra som är 21 år.
Dotterns pappa och jag hade fått en tid tills igår och samtalet blev nog rätt bra ändå. Jag tror hon förstod och skulle göra allt för att få till ett bra utlåtande.
Jag förstår att det inte är lätt. Jag var totalt tom och urblåst efter samtalet som man laddat så inför.
Nästa vecka är det skolläkare och kurator som står på tapeten.

Barn med olika funktionsnedsättningar är inga problem om det inte vore för alla dessa möten på olika instanser, utredningar, ansökningar osv. Nu har jag det ändå väldigt lätt jämfört med många andra. Dottern har inget fysiskt handikapp eller annan sjukdom upptill så jag ska väl egentligen inte klaga.

Fortsättning följer i ärendet.