Idag har jag, ex.maken och yngsta dottern träffat den föreslagna personen som eventuellt skulle kunna bli kontaktperson till dottern. Dottern hade önskat en tjej under 30 och det var ju bra, Det ska ju inte vara nån "mamma"figur precis. Jag blev jätteförvånad över att det gick så snabbt att skaffa fram en sån. Har hört skräckexempel på flera månader. Vi mötte en mysig tjej på 25 år med en son på fem. Hon verkade jättebra och sättet hon pratade med dottern på, var som till en jämnårig. Bara det kändes bra. Det är lätt för andra att falla in i nåt slags tillgjort snack när man vet att hon har en utvecklingsstörning. Dottern är 21 och ska inte pratas till som om hon vore 10. Det genomskådar hon direkt. Nu hoppas vi att detta blir bra.
Idag kom också det första skriftliga utlåtandet av utredningen som görs om dottern. Den var positiv ur den bemärkelsen att det står att dottern är i stort behov av fortsatta LSS insatser. Puh! Tack o lov! Att säga att det är positivt är så dubbelbottnat. Egentligen vill man ju att barnen ska klara ett liv på egen hand och ju mer de klara ju bättre är det. Men ibland måste man vara realistisk. Skulle de LSS-insatser hon har idag sättas ut så blev det katastrof. Fortfarande lever hon i gränslandet mellan autism, AD, ADHD, utvecklingsstörning och dyslexi. Ingen verkar kunna säga exakt vad det är.
I kväll blev det på nytt ett Afropass på Friskis. Tusan vad härligt det är!
Tack alla som varit med mig idag för en jättebra dag!
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar